Miljontals människor lider av kronisk smärta utan tydlig orsak – trots röntgen, tester och fysioterapi. Allt fler studier pekar på ett system som tidigare negligerats: fascia. Inflammation, fibros eller nedsatt glidförmåga i fascian kan vara en nyckelkomponent i långvarig smärta.
En systematisk översikt av Unalmis och Muniroglu (2025) analyserade över 40 vetenskapliga studier publicerade mellan 2015 och 2025 om effekten av fasciamanipulation vid muskuloskeletal smärta. Författarna fann att fasciamanipulation (FM®) har potential att positivt påverka både smärtnivåer och motorisk funktion genom att modulera neuromekaniska och proprioceptiva system. I flera av de inkluderade studierna rapporterades signifikanta förbättringar i smärtintensitet, funktionsnivå och vävnadsrörlighet hos patienter med långvariga smärttillstånd, såsom ländryggssmärta, myofasciellt smärtsyndrom och posturala dysfunktioner. Dessa resultat stöder hypotesen att riktad behandling av fasciala strukturer kan påverka både perifera och centrala smärtmekanismer.
Unalmis, Y., & Muniroglu, S. (2025). Efficacy of Fascial Manipulation in Musculoskeletal Pain Management: A Decade in Review (2015–2025). Journal of Bodywork and Movement Therapies. ScienceDirect
Fascia är ett viskoelastiskt bindvävsnätverk som omsluter muskler, organ och nerver. Vid upprepade belastningar, mikrotrauma eller inflammation förändras både fascians struktur och funktion, vilket i sin tur kan initiera och underhålla kronisk smärta.
När fascia utsätts för mikrotrauma – t.ex. genom repetitiva rörelser, felaktig belastning eller långvarig statisk hållning – aktiveras ett låggradigt inflammatoriskt svar.
Detta leder till ökad produktion av cytokiner (t.ex. IL-6, TNF-α) och tillväxtfaktorer som stimulerar fibroblaster att producera mer kollagen.
Resultatet: fascian blir förtjockad, mindre elastisk och förlorar sin glidförmåga.
Pirri et al. (2025) påpekar att denna förändring minskar vävnadens adaptability och skapar ett rigidare mekaniskt svar på rörelse.
I friska förhållanden glider fascians lager friktionsfritt över varandra tack vare hyaluronsyra i det extracellulära matrixet.
Vid inflammation förändras viskositeten på denna substans, vilket leder till adhesioner – ibland kallade “fascia sticking” eller “fascial glue”.
Dessa adhesioner hindrar normal rörelse, vilket kan skapa mekanisk stress både lokalt och i närliggande strukturer.
Fascia är rik på nociceptorer och mekanoreceptorer, särskilt i ytliga och djupa lagren.
När glidningen försvinner eller vävnaden dras onormalt, stimuleras dessa receptorer.
Nociceptiv input kan då nå ryggmärgen och hjärnan, där det tolkas som smärta – ibland med en fördröjd eller referred pain-effekt.
Schleip et al. (2014) noterade att en överaktivering av fasciarelaterade nociceptorer kan sänka smärttröskeln över tid.
Smärtan från en dysfunktionell fascia känns inte alltid där problemet sitter. På grund av central sensitisering och projicerade nervbanor kan patienten uppleva referred pain.
Exempel: dysfunktion i lumbodorsala fascian kan skapa smärta i säte, höft eller till och med knä, trots att dessa områden är oskadade.
Långvarig aktivering av fasciala nociceptorer kan också leda till förändringar i CNS, inklusive smärtsam allodyni eller hyperalgesi.
Minskad rörelse → ökad stelhet → mer inflammation → mer smärta → ytterligare minskad rörelse.
Denna spiral kan endast brytas med manuell behandling, rörelseträning eller fasciamanipulation, vilket visats i flertalet studier (t.ex. Unalmis & Muniroglu, 2025).
Behandlingar som riktar sig mot fascian bygger på principen att återställa vävnadens rörlighet, elasticitet och sensoriska balans. Forskning visar att specifik behandling av fascian kan minska både lokal och referred pain – även i komplexa fall där farmakologisk eller strukturell behandling varit otillräcklig (Unalmis & Muniroglu, 2025).
Manuell behandling, som t.ex. myofascial release (MFR), syftar till att:
Minska mekaniskt tryck genom att lösa upp förtätade områden i vävnaden.
Återställa glidytor mellan fasciala lager genom att påverka viskositet och vätskeflöde i ECM (extracellulär matrix).
Stimulera mekanoreceptorer som kommunicerar med det autonoma nervsystemet, vilket kan ha lugnande effekt på sympatiska responser.
Kliniskt upplever patienter ofta omedelbar trycklindring och förbättrad rörelsefrihet, särskilt i områden med muskel-fascia-spänningar. Denna effekt är väl dokumenterad i manuell terapi-forskning (Schleip et al., 2012).
Maskinell fasciabehandling arbetar med högfrekventa vibrationer och pulserande tryck som:
Mjukgör vävnaden på djupet, särskilt i områden som är svåra att påverka manuellt.
Stimulerar mikrocirkulation och lymfflöde, vilket påskyndar borttransport av inflammatoriska substanser.
Indirekt påverkar neuromuskulär återkoppling via proprioceptorer.
Flera användarrapporter och kliniska fallstudier visar att maskinell behandling från Atlasbalans kan ge snabbare resultat och längre kvarstående effekt i kroniska smärttillstånd. Detta stöds av teorin om frekvensbaserad neuromodulation.
Behandling kompletterad med funktionell träning under kontrollerad belastning har flera terapeutiska effekter:
Reorganiserar kollagenfibrer i fascian, vilket ökar vävnadens tålighet och elasticitet. Det motverkar den oönskade förtätning som kan ske vid inaktivitet eller smärta.
Stimulerar fasciaens elastic recoil – dess förmåga att lagra och frigöra energi i rörelse (t.ex. i gång, hopp och rotation).
Aktiverar hela myofasciella kedjor (t.ex. spiral- och djupa främre linjen), vilket skapar bättre samspel mellan segment och minskar kompensatoriska belastningar.
Genom att utmana kroppen i multiplanära rörelser (framåt/bakåt, sidled, rotation) stimuleras proprioception, balans och neuromuskulär integration och vi skapar vävnadstolerans.